Uteslut alltid somatisk orsak till sömnstörning, eller om den beror på effekter av läkemedel. Pröva i första hand icke-farmakologisk behandling. Behandling med sömnmedel bör vara temporär och bara i undantagsfall pågå längre tid än 4 veckor.

Zopiklon och oxazepam är mest lämpliga vid sömnstörning hos äldre. Zopiklon är förstahandsval. Bland bensodiazepinerna är oxazepam lämpligast på grund av halveringstiden, avsaknaden av aktiva metaboliter och att metabolismen inte påverkas av åldrandet. Oxazepam ges en timme före sänggående.

Undvik bensodiazepiner med lång verkningstid (diazepam, nitrazepam och flunitrazepam) på grund av risk för dagtrötthet, kognitiva störningar och fall.

Undvik även triazolam som kan utlösa oro och aggressivitet.

Propiomazin är besläktat med fentiaziner vilka kan ha lång verkningstid och ge dagtrötthet och extrapyramidala symtom.

Alimemazin är en fentiazin och ett högdosneuroleptikum som kan orsaka både sedation och extrapyramidala symtom. Alimemazin, hydroxizin och prometazin har antikolinerga egenskaper.


Indikator

Andelen personer (procent) som använder:

  • zopiklon, av alla som behandlas för sömnbesvär med läkemedel.

Standard

andelen personer (procent) ska vara så hög som möjligt

Indikator

Andelen personer (procent) som använder:

  • bensodiazepiner med lång halveringstid (diazepam, nitrazepam, flunitrazepam), av alla som behandlas för sömnbesvär med läkemedel.
  • propiomazin, av alla som behandlas för sömnbesvär med läkemedel.
  • alimemazin, av alla som behandlas för sömnbesvär med läkemedel.
  • hydroxizin, av alla som behandlas för sömnbesvär med läkemedel.
  • prometazin, av alla som behandlas för sömnbesvär med läkemedel.

Standard

Andelen personer (procent) ska vara så låg som möjligt

Berörda substanser