Det är viktigt att individanpassa doserna hos äldre som ofta har betydande interindividuella variationer i effekten av läkemedel. Justera dos eller doseringsintervall med hänsyn till hälsa, klinisk bild, njurfunktion och annan läkemedelsbehandling.

Doser som överskrider angiven nivå innebär betydande risk för biverkningar eller långtidseffekter, som inte står i proportion till behandlingseffekten. Doserna anger den övre gräns som inte bör överskridas. Målet är alltid att så låg dos som möjligt ska användas.

Höga doser ASA innebär ökad risk för gastrointestinala sår och blödningar samt njurpåverkan. Ge inte ASA i en dos över 75 mg per dygn som tromboemboliprofylax vid ischemisk hjärtsjukdom, sekundärprofylax efter hjärtinfarkt, sekundärprevention efter TIA eller ischemisk stroke eller vid förmaksflimmer.

Vid användning av paracetamol i en dos över 4 g per dygn finns risk för leverskada.

För de antipsykotiska medlen haloperidol och risperidon ökar risken för extrapyramidala effekter, sedation, blodtrycksfall och kognitiv nedsättning med stigande dos. Vid korrekt indikation, psykotiska tillstånd och svår aggressivitet, bör dosen haloperidol inte överskrida 2 mg per dygn och för risperidon 1,5 mg/dygn.

För oxazepam och zopiklon medför höga dygnsdoser risk för sedation, yrsel och kognitiv påverkan. Maximal dygnsdos är: oxazepam 30 mg och zopiklon 7,5 mg.


Beijer HJ & de Blaey CJ. Hospitalisations caused by adverse drug reactions (ADR): a meta-analysis of observational studies. Pharm World Sci 2002;24(2):46-54.

Chutka DS, Takahashi PY, Hoel RW. Inappropriate medications for elderly patients. Mayo Clin Proc. 2004;79(1):122-39.

Fick DM, Cooper JW, Wade WE, Waller JL, Maclean JR & Beers MH. Updating the Beers criteria for potentially inappropriate medication use in older adults: results of a US consensus panel of experts. Arch Intern Med 2003;163(22):2716-2724.

Hanlon JT, Schmader KE, Boult C, Artz MB, Gross CR, Fillenbaum GG, Ruby CM & Garrard J. Use of inappropriate prescription drugs by older people. J Am Geriatr Soc 2002;50(1):26-34.

McDonnell PJ & Jacobs MR. Hospital admissions resulting from preventable adverse drug reactions. Ann Pharmacother 2002;36(9):1331-1336.

Mjorndal T, Boman MD, Hagg S, Backstrom M, Wiholm BE, Wahlin A & Dahlqvist R. Adverse drug reactions as a cause for admissions to a department of internal medicine. Pharmacoepidemiol Drug Saf 2002;11(1):65-72.

Odar-Cederlöf I, Oskarsson P, Öhlén G, Tesfa Y, Bergendal A, Helldén A, Bergman U. Läkemedelsbiverkan som orsak till inläggning på sjukhus. Vanliga medel står för merparten, visar tvärsnittsstudie. Läkartidningen 2008;12:890-3.

Paul E, End-Rodrigues T, Thylén P, Bergman U. Läkemedelsbiverkan vanlig orsak till sjukhusvård av äldre. En klinisk retrospektiv studie. Läkartidningen 2008;35:2338-42.

Sarlöv C, Andersén-Karlsson E & von Bahr C. Läkemedelsbiverkningar leder till sjukhusvård för hjärtpatienter. Läkartidningen 2001;47:5349-5353.

Indikator

Andelen personer (procent) som använder:

  • acetylsalicylsyra i lågdosberedning (B01AC06) i en dygnsdos > 75 mg
  • paracetamol (N02BE01) i en dygnsdos > 4 g
  • haloperidol (N05AD01) i en dygnsdos > 2 mg
  • risperidon (N05AX08) i en dygnsdos > 1,5 mg
  • oxazepam (N05BA04) i en dygnsdos > 30 mg
  • zopiklon (N05CF01) i en dygnsdos > 7,5 mg

Standard

Andelen personer (procent) ska vara så låg som möjligt.

Berörda substanser