Grunden för all behandling av ischemisk hjärtsjukdom är att åtgärda riskfaktorer som rökning, hypertoni, övervikt, blodfettrubbning och diabetes. Syftet med den farmakologiska behandlingen är att minska sjuklighet och dödlighet, samt att patienten ska vara smärtfri med god livskvalitet. Behandling med ASA i låg dos, betablockerare och lipidsänkande medel av statintyp minskar risken för framtida hjärtinfarkt och död. PCI (perkutan coronar intervention – vidgning av kranskärl) eller kranskärlskirurgi bör övervägas vid otillräcklig effekt av läkemedlen, samt för högriskpatienter.

Symtomlindring

Kortverkande nitrater (glycerylnitrat) används för anfallskupering. De ges som resoriblett alternativt sublingual spray som kan vara lättare att ta vid muntorrhet eller vid administreringsproblem, t ex vid demens.

För profylax mot anfall används isosorbidmononitrat i slow-releaseberedning. Ett nitratfritt intervall på 8 till 12 timmar per dygn minskar risken för toleransutveckling. Behandling med långverkande nitrater bör omprövas regelbundet hos äldre med tanke på risken för ortostatism.

Om betablockerare ger otillräcklig effekt, ges kärlselektiva kalciumantagonister som tillägg. Om betablockerare är olämpliga kan hjärtfrekvenssänkande kalciumantagonister, verapamil eller diltiazem, användas. Vid samtidig hjärtsvikt föreligger dock risk för försämring varför dessa preparat bör undvikas.

 

Sekundärprevention

Lågdosbehandling med ASA (75 mg) reducerar risken för framtida hjärtinfarkt och för tidig död. ASA i doser högre än 75 mg ger inte bättre effekt, men ökar risken för biverkningar. Klopidogrel är ett alternativ vid ASA-överkänslighet.

Betablockerare har liksom ASA en väldokumenterad sekundärpreventiv effekt mot framtida hjärtinfarkt och död och utgör en hörnsten i behandlingen. Hos sköra äldre bör riskerna för biverkningar (t ex mardrömmar, hallucinationer) vägas mot behandlingsresultatet. Negativa effekter vid astma/KOL och perifer arteriell insufficiens ska också beaktas.

Lipidsänkare av statintyp har också en dokumenterad sekundärpreventiv effekt mot framtida hjärtinfarkt och död. Simvastatin rekommenderas i första hand p g a god dokumentation och kostnadseffektivitet. Vid eGFR < 30 ml/min ska försiktighet iakttas vid doser över 10 mg (se indikatorn Läkemedel och njurfunktion).

Diltiazem och verapamil ska undvikas vid samtidig hjärtsvikt. Preparaten kan genom deras negativa inotropa effekt framkalla hjärtinkompensation.

Diltiazem eller verapamil i kombination med betablockerare innebär en ökad risk för bradykardi och överledningsrubbningar.


Indikator

Andelen personer (procent) som använder

  • ASA i lågdosberedning av alla med ischemisk hjärtsjukdom/angina pectoris
  • betablockerare av alla med ischemisk hjärtsjukdom/angina pectoris

Standard

Andelen personer (procent) ska vara så hög som möjligt

Indikator

Andelen personer (procent) som använder

  • ASA i en dygnsdos högre än 75 mg, av alla med ischemisk hjärtsjukdom/angina pectoris som behandlas med ASA i lågdosberedning
  • nitrater utan nitratfritt intervall, av alla med ischemisk hjärtsjukdom/angina pectoris som behandlas med nitrater
  • diltiazem eller verapamil, av alla med ischemisk hjärtsjukdom/angina pectoris och samtidig hjärtsvikt
  • diltiazem eller verapamil i kombination med betablockerare

Standard

Andelen personer (procent) ska vara så låg som möjligt

Berörda preparat

Preparat (länk till FASS)
Angizem
Cardizem
Coramil
DILTIAZEM
Isoptin
Tarka
Tildiem
Verapamil-Ratiopharma
Viazem