Flertalet patienter i öppenvård med misstänkt hjärtsvikt har inte genomgått adekvat undersökning av hjärtfunktionen, exempelvis ekokardiografi, vilket innebär att det är osäkert om diagnosen är korrekt. Om ingen undersökning gjorts känner man inte till vilken typ av hjärtsvikt det rör sig om (systolisk eller diastolisk funktionsnedsättning) eller orsaken till tillståndet, exempelvis klaffel. Korrekt diagnos är en förutsättning för rationell läkemedelsbehandling.

Vid nedsatt systolisk hjärtfunktion/hjärtsvikt är ACE-hämmare och beta-receptorblockerare basbehandling. Kombinationen av dessa preparat har visat sig reducera såväl mortalitet som morbiditet. Vid intolerans är angiotensin II-antagonist (ARB) ett likvärdigt alternativ.

Hypertoni, ischemisk hjärtsjukdom och försämrad diastolisk fyllnad förekommer ofta samtidigt. Vid nedsatt diastolisk hjärtfunktion/hjärtsvikt rekommenderas därför behandling med både ACE-hämmare och beta-receptorblockerare.

För samtliga preparat bör insättning ske genom försiktig dostitrering. Behandling med ACE-hämmare eller ARB är oftast kontraindicerad vid tillstånd såsom aorta- eller mitralisstenos och njurartärstenos på grund av risken för blodtrycksfall. Behandling med såväl ACE-hämmare som ARB kräver dosanpassning med avseende på njurfunktion (se indikator Läkemedel och njurfunktion). Risk för hyperkalemi föreligger vid nedsatt njurfunktion. Njurfunktion och elektrolyter (i första hand kalium) behöver därför följas.

Tilläggsbehandling utöver ovanstående behandling med aldosteronantagonist, är numera indicerad vid svår hjärtsvikt (HYHA grad III-IV) och/eller kvarstående betydelsefulla hjärtsviktssymptom.

Loopdiuretika används vid tecken på vätskeretention, men har endast dokumenterad effekt på hjärtsviktssymptomen, inte på mortalitet eller morbiditet. För hög diuretikados innebär risk för blodtrycksfall, störningar i elektrolytbalansen och akut njursvikt. Ompröva därför ofta dosen.

Äldre med hjärtsvikt bör endast använda digitalispreparat (digoxin) i frekvensreglerande syfte av hjärtflimmer när betareceptorblockerare gett otillräcklig effekt. Digoxin har liten terapeutisk bredd, är starkt njurfunktionsberoende och har en påtaglig benägenhet att interagera med andra läkemedel. Risken för överdosering vid nedsatt njurfunktion ska beaktas och såväl njurunktion som S-digoxin bör kontrolleras regelbundet.

Vid elektrolytförluster i samband med diuretikabehandling bör kaliumpreparat inte användas eftersom de endast ersätter kalium och inte andra elektrolyter, som exempelvis magnesium. Istället kan dosen av ACE-hämmare/ARB ökas och/eller behandling med en aldosteronantagonist läggas till.

Hos patienter med nedsatt hjärtfunktion eller hjärtsvikt ska såväl konventionella NSAID som selektiva cox2-hämmare användas med stor försiktighet, bland annat på grund av risk för vätskeretention. Cox-hämmare kan dessutom minska effekten av ACE-hämmare och diuretika (loopdiuretika och i viss mån tiazider). Dessa risker finns även för ASA, men är lägre vid lågdosberedning.

De antiarytmiska medlen disopyramid, propafenon och flekainid ska inte användas vid samtidig hjärtsvikt på grund av en negativ inotrop effekt. Detsamma gäller betareceptorblockeraren sotalol som kan ha en proarrytmisk effekt. Risken för detta är större vid hjärtsvikt hos kvinnor än hos män.


Indikator

Andelen personer (procent) med:

  • diagnos hjärtsvikt, där den är kvalitetssäkrad, uttryckt som andel med genomförd ekokardiografisk undersökning eller åtminstone analys av Nt-proBNP (alternativt P-BNP).

Andelen personer (procent) som använder:

  • ACE-hämmare eller ARB, av alla med hjärtsvikt.
  • ACE-hämmare/ARB och betareceptorblockerande medel, av alla med hjärtsvikt.

Standard

Andelen personer (procent) ska vara så hög som möjligt

Indikator

Andelen personer (procent) som använder:

  • digitalis, när förmaksflimmer inte föreligger, av alla med hjärtsvikt.
  • kaliumpreparat, av alla som får behandling med medel som motverkar kaliumförluster (preparat som innehåller kalium, amilorid eller spironolakton) om inte särskilda skäl föreligger (intolerans mot spironolakton/amilorid).
  • cox-hämmare (NSAID) eller ASA (ASA i lågdosberedning undantaget) av alla med hjärtsvikt.
  • kalciumantagonister med negativ inotrop effekt (verapamil, diltiazem), av alla med hjärtsvikt.
  • disopyramid, propafenon eller flekainid av alla med hjärtsvikt.
  • sotalol av alla med hjärtsvikt.

Standard

Andelen personer (procent) ska vara så låg som möjligt

Berörda substanser

Ace-hämmare - kombinationer

Angiotensin ii-antagonister

Angiotensin ii-antagonister - kombinationer

Digitalisglykosider

Kalciumantagonister med direkt hjärtselektiv effekt

Berörda preparat

Preparat (länk till FASS)
Agepin
Amias
Angiosan
Aprovel
Artican
Atacand
Blopress
Candesarstad
Candesartan
Candexetil
Cozaar
Cuenca
Diovan
Elicator
Entresto
Ifirmasta
Irbesartan
Kandrozid
Karvea
Kenzen
Kinzalmono
Lorista
Lorzaar
Losagen
Losaprex
Losarstad
Losartan
Losatrix
Losindia
Lostankal
Micardis
Mildetispes
Milsertan
Miprasan
Misafar
Neparvis
Olmesartan
Olmetec
Piera
Presval
Pritor
Promisofar
Racanda
Ratacand
Selmatran
Solartan
Staram
Tardipan
Tareg
Telmisartan
Telspes
Tensolidim
Teveten
Tevetenz
Tolura
Tordinespes
Valfox
Valmed
Valmilano
Valsartan
Valsartore
Valtsu
Vapress
Vilantal
Vivendal
Zanacodar
Apo-Acebutolol
Apocarvo
Aquanil
Arteoptic
Atenolol
AZARGA
Betaloc
Betoptic
Betoptic/Pilo
Bisocard
Bisomerck
Bisomyl
Bisoprolol
Bisostad
Blocadren
Blockard
Bloxazoc
Brevibloc
Cardelex
Cardicor
Carvanja
Carveblock
Carvedilat
Carvedilol
Carvelix
Carveratio
Carvetabs
Carvetone
Carvex
Carvsanna
Catrilop
Celectol
Celiprolol
Combigan
Corgard
Corsodyl
Cosopt
Costad
Crediol
Dekria
Dociton
Dortimvision
Dorzolamid/Timolol
Dorzolamide/Timolol
Duokopt
DuoTrav
Duplikarv
Ebivolam
Emconcor
Esmocard
Fotil
Ganfort
Generokarv
Glauprostol
HEMANGIOL
Hypoloc
Implicor
Inderal
Karveacta
Karvedilol
Kerlon
Kerlone
Kravol
Kredex
Latacomp
Latanoprost/Timolol
Latiotim
Libracor
Logimat
Metohexal
Metomylan
Metoprolol
Metoratio
Mozoc
Nebilet
Nebivolol
Optimol
Pindolol
Propal
Propra-ratiopharm
Propranolol
Sectral
Selectol
Selokeen
Seloken
SelokenZOC
Sotacor
Sotalol
Speridol
Sumial
Symtrend
Taptiqom
Tavu
Tenormin
Timolol
Timoptol
Timosan
Timpilo
Tirzodol
Trandate
Trasicor
Viskén
Xalcom
Digimerck
Digitoxin
Digitrin
Digoxin
Lanacrist
Lanoxin
Acalka
Addiphos
Aqurex
Biphozyl
Dibro-Be
Eductyl
Garon
Gaviscon
Hospasol
Kajos
Kalitabs
Kaliumklorid
Kardioplegi
Laxido
Laximyl
Movicol
Natriumbikarbonat
Natriumvätekarbonat
Oralyt
PBS-lösning
Relaxit
Sando-K
Sodium
Transipeg
Tribonat
Urocit-K
Vistaprep
Angizem
Cardizem
Coramil
DILTIAZEM
Isoptin
Tarka
Tildiem
Verapamil-Ratiopharma
Viazem
Durbis
Ritmodan
Rythmodan